På väg till revet så ringer jag M och P.. De känner också hur det kliar i fingrarna. Vi stämmer träff på revet och jag beger mig dit efter att jag skottat in mig i garaget ( fiskeprylarna finns där).
Det är fantastiska marsförutsättningar. Det enda problemet är ju just att det inte är mars. Tempen i luften är några minsugrader. Vad tempen på vattnet är vet jag inte då jag inte vill blöta ned händerna för det som verkar självklart - nämligen att det är alldeles för kallt.
Efter en alldeles för kort stund så packar P & M ihop. M:s fina vadarjacka är efter ett par års användning inte längre speciellt vattentät och han har stått tämligen exponerad för sjön.
Jag fortsätter att nöta vidare och kommer in i öringkoma så småningom. Antagligen tog jag miste, men det kändes som att linan stramade upp ett tag, var nog bara tång.
Utöver detta spännande avbrott så blev dagens andra pulshöjare ett rejält bottennapp varpå jag fann för gott att lägga årets femte bomtur till handlingarna.
Undrar föresten om det kan kvalificera som fisketur när transport och förberedelse tar längre tid än själva tiden man tillbringar fiskande?
No comments:
Post a Comment